ja alkohol, det har ju en tendens att fucka upp folk tills de är så realitetsomedvetna att de tror andras huvuden är fotbollar och så vidare. men fan alltså, hur länge ska man gå på den där skiten. det är ju alltid bara kul i början, bara kul tills det att man tror man måste dricka mer, för att fortsätta ha kul. sen går allt åt helvete, folk beter sig som djur och blir helt jävla paranoida. killar blir några slags alfahanar och börjar ranka sig själv med resten och tjejer ska bara rent ut hata alla tjejer som råka va snyggare än de ikväll. jag sluta dricka kl 11 för jag skulle köra idag. blev aldrig något full heller, bara lite go i huvet och det räckte för mig. räckte för mig att åka jänkare med seb, patte och max. där var det helt lagom, helt lagom bra. men herre, visst fan står man mitt i en cirkus när klubben öppnat och alla som redan supit sig dyngraka på förfest ska börja om i baren. man får ingen som hellst respekt för någon som står och skriker på en på fylla. inte ett dugg. för de första står man alltid närmare än de tror och att höja rösten är fan inte ens nödvändigt och för de andra bara sänker de sig själva till en nivå så lågt att jag i varje fall inte når den. det är ju förfan löjligt hur många spärrar som släpper bara för man inbillar sig att nått man häller i glaset gör en berusad. det enda man berusar är sig själv med hjälp av sig själv och en jäkla massa hopp om att alkohol ska göra en till en fränare människa. men de finns fan ta mig inte en jävel i världen som blir mer attraktiv av det. kan inte alla bara ha jävligt kul och va glada i stället? nej fy fan. alkohol, SUCK MY FUCKING BALLS.

hej hej vackra liv! ohja. knappt använt instagram (- emmiot.)
men ser att några stycken hittat mig så, blivit lite bättre på de.

jag har tur jag. jag har tur att david finns innan solen går upp, när jag från någonstans springer in med skorna på, lika snabbt ut igen. har tur att han tar tag i min arm och trots att han mister greppet, rusar efter mig, i kalsonger, ner på parkeringen, hinner ifatt mig igen. har tur att han trots mina ibland idiotiska sätt och idiotiska beslut är fysiskt starkare än mig, bär mig upp för trapporna, in till sängen trots att jag slår och gör motstånd. tur att han gömmer min nyckel under sin madrass och får mig att kanske lite i efterhand förstå att det a: inte alltid är en bra ide att fly. b. inte alltid är en bra ide att fly. ibland blir bara hjärnan så sjukt överbelastad att man stänger av. totalt stänger ute allt som har med känslor att göra. för man fått ta in mer än man orkar bära. när som är rätt känns fel och tvärt om. även om jag hata dig lite då och du hata nog mig ännu mer än så. så är det nog så vänner gör. idag mår jag fantastiskt.

du är bättre än så.

herre den här jetlagen gör mig twisted. kan inte minnas när jag inte hade en mardröm sist. mamma väckte mig precis när jag stod och matade en papegoja som konstigt nog hette kaka med popcorn. (papegojor har en tendens att alltid återkomma i mina drömmar då jag alltid hyst stor kärlek till dem) nåväl. resten av madagaskar befann sig på vårt tak och på vinden släpade någon på ett lik. fråga mig inte. annars känner jag mig väldigt harmonisk i vaket tillstånd. känner inga måsten. känner ingen press. känner mig otroligt nöjd med livet, kroppen, psyket och tillvaron. känner mig stark, snygg, välmående och underbar. utan att jag ens försökt känna så. kanske därför. det är i alla fall utav de bästa känslorna som finns här i världen. hoppas ni känner likadant.

jag har en väldigt bra vision av en vacker tavla framför mig, men ingen duk. har också en otrolig låt som skulle vara underbar att måla till. bara get lost... får lösa det på något sätt. låten är iallafall the great escape med patrick watson. texten talade till mig väldigt mycket just nu. vilket är viktigt. människor brukar tycka jag lyssnar på konstig, eller skum musik, men den här är nog ganska... neutral, och vacker.

här sitter den fina och goa, lilla jag, på toa. försöker mig på, något jag inte riktigt kan förstå, men vad david kallar touchdown, på femte våningen i uptown. fortfarande mätt efter gårdagens 300 krs rätt. det sitter en duva i vårt halvöppna badrumsfönster, jag har mina nya fina vans med indiemönster. klockan är redan fem över elva, och vi klarade oss faktiskt väldigt bra helt själva. jag har en trasig häl och en mättad själ. ja ni, vart var vi. igår åkte vi longboard i säkert 4 timmar, längst hudson river, där alla stora fartyg simmar. vi skejta längst stadstrafiken säkert 300 mil, saknar faktiskt våra vägar, med sina två eller kanske bara en fil. vi tog oss också en tur genom vackra manhattans park, det stället i new york de faktiskt har gräs på sin mark. satt på en trapp, vid en damm, där en och annan båt rodde fram, det blåste lätt men absolut inte kallt, fjärilar var det också, precis över allt. framför oss synade vi en fantastisk fontän, annat det än i värmlands län... det blev kväll, det blev natt, det blev stand up comedy på broadway och en jäkla massa skratt. det blev en drink, kanske två, nere i denna källare, och helt plötsligt verkade alla runt omkring bli så himla mycket snällare. vad vet jag, mitt upp i allt välbehag. vi tog en subway hem, för vi orkade inte gå, köpte två pack jordgubbar, klockan var ju bara två. ni vet det är när man sätter sig ner och verkligen tänker, man ser allt det där vackra livet skänker. det där små sakerna i vardagen som ger den där varma känslan av lycka i magen. det krävs inte mycket för att ändra tycket, kanske behöver man bara skärpa alla sinnen för att kunna skapa såna här vackra minnen.

flagan jag, skatepier och en liten del av central park.

jag vill bara sammanfatta lite. vilken resa! ok att jag kanske brännt runt 25 papp på hotell, bil, gas, mat, sevärdheter, upplevelser, berg och dalbanor, dåliga ovanor, dricks, en ny garderob, 6 par skor och sånt. men jo, jag vandrade säkert omkring i samma gamla trasor och jobbade arslet av mig i drygt ett år innan så det är helt okej, så länge man har kärlek är pengar bara en bonus i livet. och resor är det enda man kan lägga pengarna på som faktiskt gör en rikare. har upplevt otroligt många fantastiska saker och haft askul! idag ramlar våra fina brännor av litegrann (då vi inte hade en tanke på att SPF700 hade varit nödvändigt dagen vi surfade...) men vad gör det. den nya hyn är len och vi hade en jäkligt rolig dag i cocoa. ligger förtillfället med trasiga fötter på hotellet i new york efter lite turistigt vandrande längst broadway, time square och så. storstäder är inte riktigt min grej då jag är mer för... naturen :b och New York är så brutalt... stort. men vi bor precis vid central park som är väldigt vackert så imorgon ska vi satsa på att ta pennyboard ner och ha frukostpicknick vid strawberry fields! och just det ja, nej! jag vill inte hem!

stop > play > life.
hej manhattan.

drog till cocoa och surfade från halv 10 till halv 5. det var inte speciellt snälla vågor utan väldigt rörigt och blåsigt från olika håll, men längre ut där de va jämnare gick det bättre och det är riktigt kul när man får koll på vad man gör (: har ett väldigt o-okejigt sår på magen dock eftersom wetsuit eller så inte var ett alternativ i värmen, bränt oss som... också. har så ont i mitt vackra ansikte att jag aldrig ska sluta lyssna på wear sunscreen.... ligger för övrigt i den mjukaste sängen hittils på resan nu i tampa, tack grekiska gud för det. annars är allt kanon! vill inte, hem. känner redan av de två dygn jag kommer ligga i fosterställning och gråta av resedeprisson. men men, saknar snus. och mina fina vänner och familjen. 3 dagar kvar sen åker vi till new york, ska bli spännande att se vad det gamla äpplet har att erbjuda.